Stackars sexåringen med sin lilla, söta världsbild. Igår kväll var hennes katt "Gamlis" borta. Hon kan inte sova utan den och skrikfesten nådde nya outforskade höjder. Tänk om hon glömt Gamlis i skogen när vi plockade svamp? Och nu ligger han där uppe och är blöt, lerig, kall, ensam och ledsen!
Jag har försökt förklara att Gamlis är ett gosedjur och inte lever, känner inga känslor, ingen kyla osv. Har också försökt förklara att INGEN vill sno Gamlis, att han är lite för äcklig för det. Ett gosedjur som är så nött att den inte går att tvätta längre pga kommer falla sönder vill ingen annan ha. Den har inget andrahandsvärde och buset på Södermalm snor hellre elektronikprylar. Men Daisy tror att Gamlis är det finaste och mest värdefulla i världen och att få syn på denna roadkill till gosekatt kan vara just det tillfälle som gör tjuven.
Daniel åkte upp i skogen och letade. Daisy hulkade och skakade av gråt. Ingen kunde ersätta katten och att jag, mamman erbjöd mig att ligga bredvid och gosa var ett sådant fruktansvärt hån att hon stampade ut ur rummet och skrek "NEJ!".
Gamlis var inte i skogen. Gamlis var bakom skohyllan.
"Just det, jag kastade honom där när vi kom hem".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar